Balans

Det är tidig morgon i yogasalen. Avslappnat, varmt och lugnt med dämpat ljus. Det känns som en ynnest att få börja dagen och veckan så här. Ännu är inte hjärnan upptagen med annat och jag märker att det är lättare att vara helt närvarande än vid senare tidpunkter på dagen. Instruktören guidar oss till att centrera kroppen, fokusera så att vi skapar stadga runt vårt inre centrum. Utifrån ett stadigt och balanserat centrum kan vi röra oss friare och stå stadigare.

När jag står där på ett ben med kroppen twistad åt sidan, blicken fästad vid ett föremål på väggen så att jag inte skall ramla, slår det mig hur många likheter detta har med livet i övrigt. Att skapa stadga i vårt inre centrum, något vi kan utgå ifrån för att kunna röra oss som vi vill, i den riktning vi vill utan att vingla för mycket. Och vinglar vi till har vi alltid möjlighet att återfå balansen och hitta tillbaks till vårt inre centrum.

Det kan ibland kännas som lättare sagt än gjort att hitta det inre centrat och den inre stadgan. Vem är jag egentligen? Vad vill jag egentligen? Hur många gånger har jag inte ställt mig själv dessa frågor? Vägen till mitt svar blev till slut att börja lära känna mig själv och mina sidor på djupet. Att se hur de reagerar och agerar, i vilka situationer de dyker upp och vilka känslor som är förknippade med dem. Först när jag kan stå i centrum och observera mina olika sidor när de kommer släntrande, rusande, uppdykande, har jag möjlighet att välja vilka delar jag vill släppa fram och låta ta plats just då. Jag behöver inte längre (åtminstone inte varje gång) kipnappas av delar av mig som agerar efter gamla beteendemönster snarare än att se situationen som den är.

Och visst vinglar jag ibland. Och visst kan jag återfå balansen!